6.10.2025

Nu när jag har gått igenom cirka 700 föreställningsbilder i Teatermuseets digitaliseringsprojekt har det blivit tydligt hur en typisk teaterföreställningsbild ser ut. Oftast följer teaterfotograferingen sin tids stil, både i teaterns och fotografins estetik. Resultaten är ganska förväntade bruksbilder – även om det finns skillnader mellan fotograferna. Under projektet har jag också stött på kuriositeter. Uppmärksamheten dras till bilder som innehåller något ovanligt, oväntat och sällsynt.

Som namnet antyder består föreställningsbildsamlingen vanligtvis av tätt beskurna fotografier av teaterföreställningar på scenen. Som forskare gläds jag också åt repetitionsbilder eller fotografier där publiken eller musiker är närvarande. Ett exempel är en bild tagen i Nyslott 1912 under generalrepetitionen av operan Aino, där man förutom artisterna ser orkestern, väggstrukturer, salongsstolar och några ryggar. Ett nyare exempel är Skolteaterns Alldeles vanliga Ville (1972), där man ser barnpubliken sittande på gymnastiksalens golv och deras reaktioner på föreställningen.

I en föreställning av en okänd teater, Alppimaja (Le Chalet), syns en violinist och pianist delvis samt de ljus som användes som belysning. En stor grupp artister uppträder i en scen på en mycket liten scen. Bilden visar tydligt uniformerna som användes som kostymer och rekvisita som koppar. Det var en fransk sångpjäs som spelades kring sekelskiftet 1900.

En verklig raritet dök upp redan i projektets inledningsskede när jag katalogiserade föreställningsbilder från Kotkan Näyttämös pjäs Ad astra (1925). Pjäsen, skriven av Larin-Kyösti, är ett symbolistiskt drama, och den namnlösa fotografen har experimenterat med färger i bilderna. Intressant nog hade Ad astra urpremiär i Viborg 1924, men dessa experimentella bilder togs i Kotka året därpå. Svartvita fotografier och vykort färglades redan på 1800-talet, men dessa skiljer sig från den traditionen. Fotografen hade uppenbart en konstnärlig intention att spegla drömspelsvärlden med hjälp av tonings- och färgövergångsteknik. Förutom den färgade serien i blått, rött, gult och grönt togs också konventionella svartvita föreställnings- och rollbilder.

Den långa tidsmässiga distansen till tidens favoritverk kan ge bilderna ett visst oavsiktligt humoristiskt drag, och fotografen har inte alltid haft sin bästa dag. Till exempel var Aksel ja Valpur (även kallad Aksel ja Walpuri / Axel og Valborg) en seriös historisk tragedi baserad på en medeltida folkvisa, men nu ser den nästan ut som en hejdlös teaterparodi. Författaren var den danske dramatikern Adam Oehlenschläger, och Finska Teatern hade spelat den redan 1876.

Jag förväntade mig inte heller att stöta på fotografier av ett tyskt skridskospektakel från början av 1900-talet, men sådana bilder har vid något tillfälle donerats till Teatermuseet. De ingår visserligen inte i digitaliseringsprojektet för inhemska föreställnings- och rollbilder, men de charmiga bilderna framkallar ett leende.

Aino Kukkonen, FD, projektforskare

Detta är en översättning av artificiell intelligens från finska.