Det som först fångar ögat i Arkadia-teatern är scenen, som är inspirerad av den historiska Engel-teatern, men utställningen visar också andra aspekter av teaterhistorien!

Arkadiateatern blev färdig redan till Teatermuseets första permanenta utställning år 1999. Den lilla dubbelgångaren till den teaterbyggnad som C.L. Engel planerade på 1820-talet blev snabbt en favorit bland besökarna och har behållit sin plats under hela 2000-talet.

Namnet Arkadia-teatern har en historisk klang. Teatern med samma namn i Helsingfors var hem för den första professionella finskspråkiga teatern, Suomalainen Teatteri, i slutet av 1800-talet. Teatermuseets Arkadiateaters scenöppning har en bredd och höjd, som är hälften av den ursprungliga Arkadiateaterns, och dess utsmyckning samt ridån och kulisserna är gjorda enligt Engels skisser. I klädlogen, som man kommer in till från scenens bakre hörn, har man också velat föra in atmosfären från en teater på 1800-talet.

Klädlogen presenterar barocktheaterns historia och scenmaskineriets konstruktion genom Drottningholms teater i det svenska kungliga slottet och Engel/Esplanade/Arkadia-teatern. Scenkläder och tillbehör kan provas, liksom regn- och vindmaskinerna.

I monterna längst bak i Arkadia-auditoriet visas skatter från museets samlingar. Här finns till exempel Emilie Bergboms reskista från 1800-talet och en sufflörskåp som användes på Nationalteatern fram till 1950-talet. Från Nationalteatern kommer också en mekanisk tidsklocka i trä med namn som är välkända från teatern och den finska filmen. Det visas kostymer från början av 1900-talet mot bakgrund av en kopia av föreställningen Juorukoulu (Finlands nationalteater, 1906).

I sidokorridoren kan besökarna se teateraffischer, program och biljetter. Affischväggen visar hur affischerna utvecklades och förändrades under 1800-talet och början av 1900-talet. Programmen har från början varit en informationskälla för publiken om föreställningarna och deras skapare.

I sidokorridoren finns också en dockteateravdelning som ger en kortfattad översikt över den finska dockteatern från början av 1900-talet till idag. Presentationen inleds med de första professionella dockteaterartisterna, Kalle Nyström och Bärbi Luther. I dockteatervitrinerna visas dockor från museets samlingar. De äldsta är Mona Leons Prins och prinsessa från 1950-talet, och de nyaste är dockor från Satu Paavolas Diagnosis och Iida Vanttajas Grodprinsessan från början av 2000-talet. Dockteatern under 2000-talet presenteras genom texter och bilder.

Utställningen innehåller två bärbara dockteatrar och experimentella dockor som besökarna kan använda för att skapa egna föreställningar, samt två utbytbara bakgrunder som föreställer finska skogar. Besökarna kan uppträda framför dem och experimentera med hur belysningen påverkar scenbilden.