10.10.2017

Birgitta Ulfsson, som tog både stora och små scener i besittning, finns inte längre. Hennes karisma, klokhet och ståndpunkter övertygade varje åskådare och lyssnare under åtta decennier.

Vid Teatermuseets konstnärsträff för ett år sedan berättade hon livfullt bl.a. om sin roll som Hemulens moster i den allra första mumindramatiseringen Mumintrollet och kometen på Svenska Teatern 1949, och hon visade också, till allas förtjusning, helt konkret hur allting började och hur hennes och Tove Janssons vägar möttes under årens lopp.

Hennes energi var outtömlig, hennes förmåga att hänge sig var otrolig och en förtrollad och koncentrerad lyssnarskara söp in hennes erfarenheter från en lång konstnärsbana. Vi önskade att hon ännu många gånger skulle komma till oss och fortsätta där vi hade slutat.

Så blir det inte i den form vi hade tänkt, hon träder inte längre fram på våra scener, men även här på Teatermuseet blir en liten del av henne kvar. Utan skådespelare skulle det inte finnas livslånga minnen.

Teatermuseet tackar och minns.